Igår vart det inget inlägg, var på annan ort och gjorde en del ärende. Innan jag stängde av datorn i förrgår så spelade jag lite ARK. Här ovan ser du mig och en ful giraff liknande dino. Den lille fan förstörde halva min bas.Jag hade precis fixat allt inför en expedition inåt landet. Nu får jag bygga upp det igen innan jag beger mig inåt landet. Den dödad även min älskade Dilo "Dildo". Han blev aggro när han fastande i min byggnad och Dildo gick till attack direkt. Nu ska jag även bygga en spikmur på krönet till höger på bilden. Slipper jag få nåt i skallen.
Jag har några intressanta projekt på gång. Dels skall jag börja bygga på en spawn till en youtuber som ska starta en egen server. Plus att jag även kommer ingå i en grupp från Youtube, som jag beundrat i en del år. Det är inte riktigt klart än, men ganska snart.
Nu till något mycket allvarligare.
Den här affären om Panama dokumenten som florerar i medie är helt jävla sjuk. Jag har allt lärt mina barn att göra rätt för sig och det tror jag att alla föräldrar gör. Det var ännu värre förr. Här sitter en massa jävla gubbar och kärringar som har undgått skatt i ett annat land. Jag blir så förbannad att kokar. Skjut de jävla asen eller deportera dem till rymden eller nåt. Har i landet ska de fan inte vara. De har misst sin medborgliga rätteheter. Folk säger att våra invandrarna som förstör vår ekonomi, med det har aldrig varit sant. Det är dessa skattesmittare som förstör och söndrar. Jag hoppas verkligen att SVT publicerar varenda namn på svenskar som höllt på detta vis. Även im det inte är brottsligt så är det så förbannat dåligt att svenska arbetare ska dra hela lasset och de som redan har pengar ska smita undan. För mig är de mindre värda än en fis i rymden.
Jag har inte pratat om min hjärta på denna blogg förut. Har alltså gjort en hjärttransplantation hösten 2014. Det är inte det jag vill prata om. Det är min kära, fina vän Sofia. Sofia var den första jag kom i kontakt med när det var klart att jag behövde ett nytt hjärta. I min familj och nu pratar jag inte min släkt utan om oss som gjort hjärttransplantationer är vi väldigt tajta. Vi är inte så väldigt många, ungefär 60 per år blir det.
Sofia var så positiv och stöttade mig hela tiden från det att jag fick reda på att jag skulle få enn nytt hjärta, genom utredningen och efter allt som varit.
Min vän dog nyligen och jag vart otroligt ledsen och har inte prata om det. Det har gjort otroligt ont i mig att en tjej som gjort så mycket för mig och alla andra som gått igen samma sak som vi. För det är inte lätt att få ett nytt hjärta. Det sätter sig mentalt på alla. Det är den finaste gåva du kan få från en annan människa, för det är en gåva. För det mesta har personen satt upp sig på donationsregistret eller haft ett donationtskort med sig. Så det är gåva.
Jag lever med ett hjärta från en annan människa, det är en mycket märklig känsla.
Vi pratade mycket om det, Sofia och jag. Åldersskillnaden finns inte i den värld som transplanterad utan den är fins känsla som sprids och vi är oerhört tacksamma att fvi fått en ny chans. Det dör dryg en person i vecka som stor på listan för hjärttransplantationer.
Nu finns hon inte mer och jag saknar henne så mycket.
Ni får gärna gå in hennes hemsida och läsa och är du inte registrerad att donera så kan ni gå hit och registrera dig.
Här två bilder på Sofia, den ena är när hon gick på Kungliga balett akademin när hon blev sjuk. Den ena är den bild som jag minns bäst av min fina vän.
Hon kallades för Poffen, för mig var bara Sofia. Hoppas du har det fint där i Valhalls salar. :) Du var och kommer allt finnas med mig som en sann vän och en förebild.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar